träningen

Jag kommer antagligen gå över tiden med min mage.. för jag lever och mår bra. Tränar och känner mig fruktansvärt stark. Eller så är det bara jag som inte ger upp på träningen.
 
Under denna graviditet har träningen gåt i perioder ... knäböj och bänkpress är uteslutet men i allt annat så har jag behållt styrkat trotts lite sämre intensitet på träningen i perioder. I vissa muskelgrupper har jag blivit starkare, tex axlar och armar. Då det har varit lättast och minst påfrestande för mage osv att köra. Senaste månaden har jag kört på riktigt bra med minst 4 pass i veckan och jag känner att musklerna fortfarande sitter på sin plats och lite till .  Nu är jag grymt taggad för en diet och få fram min fysik och muskelatur på bästa sätt. På ett lagom sätt. Normalt sätt så räknar jag min tävlingsvikt på 58 kg ungefär , och mitt önskemål är att hålla mig runt 67  kilo som en hälsosam och bra form att fortsätta utvecklas i tills jag väljer en tävling att ställa upp i . Jag har förr börjat mina dieter på runt 68- 70 kg. Och då har jag verkligen trivts i min "ofform"och tyckt det är snyggt och lagom på mig. 
Efter barnet är ute är det nog 10 kg till min braiga trivselform dock, så för mig är det delmål 1. Att tappa dessa kilo . Det kommer bli mycket "rehab" för kroppen i början och promenader innan jag kan börja springa eller köra ben och mage igen, magmuskelatur måste först få en chans att dra ihop sig och likaså bäckenbotten och allt som töjs ut . Sedan blir det att börja stärka upp och få bukt på dem , för att kroppen ska klara av belastning och tyngt såsom knäböj och utfall igen så småningom.. men det kommer ta ett par månader det med. Så min upgift blir till att promenera och rehaba mig i form och lägga mycket fokus på att stärka upp och återhämta det min kropp har och kommer utsättas när dendär bäbisen behagar att komma ut.    Att vara gravid har verkligen varit en utmaning men jag har klarat det ganska bra tycker jag, förutom dehär sista veckorna som mentalt sliter lite för att det känns som om jag är så nära men så himla långt ifrån. Spänningen är hög och likaså rädsla för förlossning, barnet och allt dedär som kan gå fel, eller kanske jättelätt.
 
Jag har slutat jobba helt nu ( förutom coaching över nätet ) eftersom jag vill slippa ha något ansvar och för att jag har svårt att kontrollera mina egna känslor från dag till dag. Käns som om jag är knäpp ibland som är glad ena sekunden och nästa så sprutar tårarna . Men det är väl hormoner eller vad dom brukar säga !

Kommentarer
Postat av: Emma

Tänker på dig! Hoppas verkligen att allt går bra o att ebba är en snäll dam och sköter sig vid förlossningen :)
Önskar er all lycka!

2012-08-17 @ 22:03:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0